ETT JÄTTEKLIV för mig – för mänskligheten, just ingenting. Ändå gläds jag åt framstegen. Lite nu och lite då, en pinal här och en säckfull skräp där. Så sakteliga friläggs det som varit dolt så länge. Halva rummet med de väggfasta hyllorna är fulla ännu, men där blir nog utsorteringen mer hänsynslös och radikal.
….Tanken på att få måla och lägga på en matta sporrar. Inte så mycket men lite grann. Mer morotseffekt ger visionen av ordning och funktion i stora verkstaden.
Möjligen kommer den att likna en gammal färghandel? Men det får den väl göra då. Bara jag hittar och kommer åt mina grejer.
Sen är frågan vad jag ska göra med t.ex den här dockan, som stått ofärdig i flera år. Ska det bli något av henne? I första versionen var hon ”Flora” av papier-maché på en utställning med Linné-tema. Efter det började jag bygga om och sedan tröttnade jag. Det var kanske det där med att göra mönster och klippa till tyg som föreföll besvärligt.
….Men nu är det i alla fall andra saker som prioriteras och jag tycker att jag bibehåller entusiasmen över förväntan.