DAGARNA PRÄGLAS AV läsårsslut och studenbetingade bestyr när siste telningen snart ska träda ut i livet. Rustad och beredd? Nja, vem fasen är någonsin rustad för verkligheten? Men än är det två veckor kvar. Det är att betrakta som god marginal.
….Vardagen har likväl sina sisyfala åligganden. Men arbete är kanske att jämföra med hjärtats slag? Lika livsuppehållande. Jobbet på Kinn.com går in i ett nytt skede, vilket är både spännande och tidskrävande. Sen den självupplevda nödvändigheten av att minska ägandet med 50-60% och därvid vinna ytor, rumsvolym och själsfrid. Istället för en massa onödig bråte får vi ett trevligt gästrum. Den ”lilla studion” var ändå för uppfylld för att vara till någon som helst användbarhet.
Jag har tidigare nämnt verkstaden, ytfriläggningen och den allmän saneringen. Nästa steg blir att flytta dit hyllor som kan svälja alla de nödvändiga artiklar som jag trots allt fortfarande måste härbärgera. Kinnprodukter, verktyg/redskap och annat i kategorin omistligt*. Två sektioner är tömda och flyttade i kväll – tre till får bli helgens mål.
Om jag sedan vänder mig om, finns väggfasta hyllor i rummets hela längd. De är djupare och de är fullproppade! Men det vill jag inte tänka på nu.
Miss Starlight – en grovskiss.
Jag kan ju orimligen leva endast som en from bror duktig och självspäkande fakir. Min oförtjänta själ måste ändå ha sitt. Näringen av ett nytt projekt. Vad det ska vara eller hur det ska se ut är oklart ännu. Jag söker faktiskt efter uppslag i grumligt vatten.
….Fel. Uppslag finns nog. Historien om Miss Starlight är ännu oberättad i sin helhet liksom andra figurers öden. Det är nog snarare Mr. Meaningless som dykt upp och stör stämningen – och som jag måste anmoda att lämna mitt hem med det snaraste. Han och Herr Håglös är persona non grata här hos mig.
Redaktören
