DET ÄR NÄSTAN så att ”Projektet” blir alltuppslukande. Från att ha varit ett nöje har det mer kommit att likna ett uppdrag. Fortfarande roligt och stimulerande förstås, men det har också smugit sig in ett stycke krav också. Var nu det kom ifrån. Kravet att idén ska hänga ihop, ha någon slags mening(?) och, vilket förstås är vad jag strävar mot, bli något som kan intressera andra(??)
Arbetet fortskrider som innan, utan utan att följa någon bestämd plan. Ett par hållplatser finns, som jag ska passera och någonstans ska jag hamna. Det är allt jag vet.
Som bäst hinner jag två bilder på en dag, kanske tre om de inte är alltför komplicerade. Den här ”mellanbilden” är dagens andra. Den har inte så mycket med historien att göra. Jag tyckte mest att Sam kunde behöva en höna, eftersom Joy försvann.
Redaktören
