Lagom är bäst

EN VÄN OCH kollega skickade den här bilden till mig, i tron att den kunde vara något jag skulle gilla. Och hon hade förstås fullkomligt rätt i sitt antagande. Det här är ett näst intill osannolikt utsökt skulpturarbete i gammal Italiensk, romantisk stil och så perfekt arrangerad i ett frodigt fuktig hörn av en trädgård, eller park. Det anslående är bland annat det lekfulla samspelet mellan de två figurerna, nymfer månne, och den perfekta kompositionen som tycks ha krävt minimala korrigeringar i stenarrangemanget på plats. Det måste ha krävts ett grannlaga planerande – från början till slut!

Intagande! Charmfullt! Naturligtvis kunde jag inte låta bli att söka på webben efter lite bakgrundsupplysning. Även om jag för det mesta ger fasen i konstnärsbiografier, är det intressant att få veta vem som är upphov till de ljuva marmorfigurerna. Och eftersom Google trots allt är ett ganska förträffligt sökredskap, fick jag veta lite mer om dem. Bildhuggaren ifråga är tyvärr ännu obekant. Mitt antagande är tills vidare att denne är en av de otaliga skickliga hantverkare som arbetade med carraramarmorn på den tiden, kring sekelskiftet. Det förra alltså. Det visade sig att de två kvinnliga figurerna ingår i en större helhet. Helheten ger dock inte alltid det bättre intrycket. Här tyckte jag liksom att det blev för mycket. Definitivt för mycket!

Samlingen av dessa lyxiga trädgårdsfigurer finns i York House Garden, Twickenham, i sydvästra London. Utförligare upplysningar finns här. En intressant sida!

Men alltså, min ödmjuka åsikt är att den som nu bekostade och åtnjöt konsten, skulle ha nöjt sig med med de två nymferna och ha resten av anläggningen enbart som sten, liljor, grönska och vatten. Det hade varit lagom och bäst. Men det är förstås lätt för mig att säga, som inga pengar har.

Redaktören