OM MAN SÄGER så här: Jag har ett uppslag ibland mina anteckningar. Egentligen bara sex ord bland annat klotter. Men jag ryser själv av dem. Det är en idé som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Vad ska jag försöka snickra ihop av den? Ett bildspel med berättarröst och skälvande stråkackompanjemang, som tecknad serie eller som bild-textberättelse eller prova på att skriva ner idén som en novell? Bilder är ju mitt medium så kanske ett illustrerat bildspel ändå är det som ligger närmast i tanken? Uppslagets art ligger i kategorin kusligheter/rysare. Ganska annorlunda område vad mig beträffar. Jag gillar egentligen inte genren ”thrillers”. Men när nu tanken bara dykt på mig sådär, kan jag inte annat än att ta tag i otäckheten – och åtminstone utvärdera idén. Även om den samtidigt skrämmer skiten ur mig.
Nästa fråga är om jag kan hantera uppslaget utan att sabba det. Hur ska jag handskas med idén så att berättelsens adressater upplever samma obehag som jag själv? Om en synnerligen vedervärdig varelse ingår i handlingen, ska jag visa ”hen” eller bara antyda närvaron? Hur ska jag fixa ”dramaturgin”, få maximal otäckhetseffekt? För det är verkligen inget trevligt jag har att berätta.
Frågan är också vad jag ska ska ha ”produkten” till när/om den blir färdig. Men det problemet ser jag som det minst viktiga i det här dilemmat.
Ifall jag förefaller desperat i att hitta på något övervintringsprojekt, kan det nog stämma väldigt bra. Efter helgerna har jag ingen åstundan att lägga allt fokus på hushållsbestyr.
Redaktören
