I MORGON ÄR DET lilla julafton och här sitter jag och jobbar över. Men så illa som det kanske verkar behöver det ju inte vara. I ett fritt jobb hör det till själva principen att i stora drag fritt få disponera och planera sin arbetstid. Och ibland planerar man kanske lite fel. Kinns Bulletin skulle gå ut innan jul. Det var i alla fall min egen föresats. Men det var nya produkter vi väntade på och så var det ditten och så var det datten – och så var det jag själv. Därför sitter jag här och knåpar nu – och stortrivs med livet! Att jobba på Kinn.com är en sån där osannolik träff, som skottet i kyrktuppen i Södertälje. Det är sånt som bara händer.
En specialbutik med material för tredimensionella produktioner, det kan inte ens 3D-skrivarna slå. Tvärt om, verkar det. Nu kommer alla som har låtit skriva ut sin ”master” i 3D och ska göra gjutformar. Och där sitter jag i änden av telefonledningen och vid skärmen och tangentbordet. Jag är ju inget orakel precis. Egentligen kan jag inte alls så mycket och inget alls när man betänker att de frågande har projekt som aldrig utförts förut. Men kanske den äldres ovanförperspektiv är det som leder råden, och diskussionerna åt rätt håll? Materialen är förfärligt inskränkta och egensinniga. De är alltid orubbliga. Därför ska de överlistas, lockas att medverka, samarbeta med andra material. Det finns många tänkbara kombinationer av möjligheter. Vi, kunden och jag, försöker hitta den enklaste och bästa möjligheten.
Här i det dunkla ljuset över arbetspulpeten sitter jag således nu. Det blir ett ”julnummer” med presentation av projekt som kunder har skickat mig. Ett slags inspirationsnummer. Det är kluriga, sköna, roliga och imponerande resultat av vitt skilda arbeten! Jag har inte så mycket kvar; lite formuleringar, en del layoutjusteringar och tillägg., lite ändringar. Och framför allt att trycka på ”Skicka”. Jobbigt ibland, jovisst! Men det är ju himla roligt, det här med skapande i tre dimensioner – eller hur?
Redaktören
