”Walking on Earth”. Vattenfärg, 20141101.
DET KÄNNS SOM om jag har fått upp takten på tecknandet lite grann, vilket förstås stärker självkänslan och motverkar lite av den avundsjuka jag beskrev i ett tidigare inlägg.
Att ”producera” så här kravlöst, utan något förutbestämt mål eller ens något motiv, tror jag är bra för alla som skapar bilder. Huvudsaken är att man gör något och inte så mycket vad man gör. Så tror jag i alla fall.
Redaktören
Ah! Då måste jag fråga efter den boken.
Min himlakropp är i alla fall ingen asteroid utan Jorden (en liten jord). Vem vet, kanske tillkommer lite atmosfär en dag. :)
Den lille prinsen bodde nämligen också på en asteroid som ser ut ungefär som den du ritat och målat.
Den måste du läsa: ”Lille prinsen”. Jag tror man uppskattar den mera när man är äldre än när man är barn. Den är inte lik någon annan bok. Finns säkert på biblioteket.
Ingrid
Ingrid. Jag vet inte om disciplin är det rätta? Det låter så tvunget. Du målar när du har lust, hoppas jag och det är perfekt. För mig är det kanske lite annorlunda: jag bör ha lust för jämnan, särskilt som jag (liksom du med musiken) behöver hålla formen med papper och penna. Men det är klart att jag önskar dig mycket inspiration, tid och skaparlusta till måleriet också! ;)
”Lille prinsen”, känner jag till, men har aldrig läst. Så det kan inte vara motivet. Nej, det är som jag skriver; man behöver inte alltid ha mening och motiv för sina bilder. Kanske ligger något undermedvetet och styr förloppet? :)
Skulle behöva din arbetsdisciplin. Underbar bild. Är det ”La Petite Prinsesse” som ropar till ”Le Petit Prince”? Fast det är ju förstås en gran och inte ett baobaoträd.
Ingrid