SANNA STRÄCKTE UT sig i det torra fjorårsgräset och inom en minut sov hon djupt.
P.S. Vad tycks? Fick jag inte med det väsentligaste utan att förlora mig i en massa existensiellt tugg? (Lite dumt inlägg i skuggan av Nobelpriset i litteratur idag. Patrick Modiano, för en gångs skull har jag redan läst ett par av pristagarens böcker – med god behållning dessutom. Kommunbiblioteket här, har inte fler, men det kanske kan komma att ändra sig nu.) D.S.
Tror det kvittar vilken du börjar med. Som jag, kanske? ”Lilla smycket”. Ja omslaget är det som avgör valen för mig – rätt ofta (när jag inte vet vad jag söker). Ändå är det ju aldrig någon garanti. ;)
Haha – lite lustigt att vi fastnat för samma titlar… och omslag! :-) Jag gillar ofta ”speciellt” språk – inte alltid men ofta. Blir spännande, ska förbeställa åtminstone en av dem. Är någon av dem bättre att börja med?
Hm. Vi får väl se hur det blir med visandet… ;-)
Båda nämnda, ”Lilla smycket” och ”Nätternas gräs”. Alltså, han skriver ju lite speciellt (som alla författare), men jag gillade tonen och stilen. Ja, antagligen var det omslaget som fick mig att sträcka mig efter den första boken. Det är viktigt med omslag! ;)
Det börjar ofta med kravlöst klotter – eller planlöst pennpetande, kanske. Sen kan man ju fastna i något man hittar i krafset och bearbeta det mer målinriktat.
Du ska visst visa! Annars lägger jag också av.
Och för övrigt: Är det sånt du åstadkommer när du ägnar dig åt ”kravlöst blyertsklottrande” så ska jag banne mig aldrig visa nåt mer…
Jag försökte beställa ett par böcker, tänkte nu när jag ska till Sverige och kan hämta upp – men det fanns inga. Förboka kunde man, med oklar leveranstid. Vilka böcker är det du läst? Jag fastnade främst för titlarna Nätternas gräs och Lilla smycket.
(Och som fotonörd gillar jag nyutgåvornas omslagsutformning: http://www.bokus.com/nobelpriset-i-litteratur )
Nja, egentligen är det ju inte ansträngande med teckning/måleri/modellering, men på något konstigt vis bromsar det mentala ibland. Och då kan det kännas kroppsligt betungande till och med. Det är väl det ”vita arkets förbannelse” tror jag. Det där med svårigheten att komma igång. Men det är klart jag funderar på nästa projekt, vad det nu ska bli. :)
Jag blir sömnig bara jag ser henne. Bästa sättet att få något gjort är att bestämma sig för att ha utställning. Men det är ju så tätt inpå din senaste att du väl inte orkar tänka på det.
Ingrid