DAGS ATT SÄTTA IGÅNG. Halva förra veckan och helgen har jag slarvat bort. Nu måste jag använda tiden som är kvar effektivt om det överhuvudtaget ska bli något ”bildspelsprojekt” färdigt tills september.
I början av sommaren var det ju andra saker som tog min tid och sedan ”Badnymfen” som nu ligger och väntar på fortsättningen. Och där får hon nog vänta. Ytan måste slipas innan slutlagret kan läggas på. Det kom nämligen en hel del spill från ”hårfärgningen” över barm och bål när jag skulle ge stålullsfrisyren ton och tålighet.
Peruken ska impregneras från insidan, eftersom epoxiresinet trängde igenom och spred sig sämre än beräknat. Alternativet är att kasta allt i soporna och hitta en annan lösning.
Förhoppningsvis får jag luckor, så att jag hinner bli klar för sjösättning, innan sommaren är slut. Sommaren som verkade så lång.
Som vanligt sitter jag alltså i eftertankens kranka blekhet och önskar att jag med ännu större energi, utnyttjat de båda föregående månaderna. Men till vad båtar väl det?
Det är så sant, Ingrid! Och jag överdriver nog lite också. Så här har jag jobbat under hela yrkeslivet. Det brukar ordna sig. ;)
Det är som det är och det blir som det blir, sa hundraåringens pappa och det tycker jag är en bra devis. Det är klart att man måste slösa bort en och annan vecka – livet är väl inte bara jobb!
Ingrid