NÄR VÄL MAJs purunga skönhet ger tröst, kraft och mod i ett övervintrat hjärta, känns det snart stundande sommaräventyret oändligt. Vi väntar på Juni som strax kommer i all sin knoppande ungdoms skönhet och yppiga fägring. Alla helgernas festande ger mersmak på ledighets fröjder. Nu planeras det, nu klottras almanacksbladen fulla. Sommaren går mot middagshöjd och semester – inte en timme av den får förloras! När Juli, sommarens drottning anländer, gäller det att allt är fixt och färdigt, tip-top, klappat och klart och att allt går planenligt. Annars kommer drömmarna på skam. Man är lurad och får vänta ett helt år på att få försöka igen. I augusti får vi facit. Blev sommarsemestern drömmens förverkligande – eller regnade/planerades allt bort?
Jag själv sörjer redan Juni, trots att hon är vid liv och hälsa ännu några dagar. Inte så mycket, men jag har lite melankoli i hjärtat. Som när sista karamellen redan blivit halvsugen. För mig kunde det kvitta vilken årstid (förutom vinter) det är. Jag är ju en mestledig pensionär och kan faktiskt utnyttja året på de sätt som passar mig. Jag har väl ungefär lika roligt i elljusbelyst studio, eller vid ritbordet under lampan, som ute på backen under solens sken och fågelsång. Nja, kanske lite roligare på sommaren. Rätt mycket roligare på sommaren faktiskt. Sommarfixerad är jag nog, men att vara det så till den milda grad att jag börjar sakna kon fast hon står där i båset, är ett syndrom som jag borde bearbeta. Det duger ju inte att längta till sommaren. Redan!
Och så här i sommarlovstider kommer de kära barnen och barnbarnen på besök. Och vänner! Jag själv är bjuden till ostkusten, vi har en egen utlandsresa som planeras och ”klart i september-projektet” är knappt påbörjat… Det som hela långa sommaren skulle räcka till växer ofantligt, och fort. Men sånt hör till de jordiska bekymren. Det är sommar och det är som en gåva vi får varje år. Man håller alltid god min. ”Å, en slips igen. Ja, men denna är längsrandad och väldigt fin! En sån hade jag inte innan.”
Redaktören
