OCH SÅ GICK en av de långa dagarna mot sitt slut. Katten och jag har gått en runda. I skymningsdunklet har näckrosen slutit sig för den korta natten. Detsamma borde kanske redaktören också göra, men det är lite svårt att släppa taget om midsommaraftonen. Vi får ju bara en om året och den vill man ju få ut det mesta av.
Tidigare idag hängde jag upp en fågelskrämma. Vi har ett gäng på 5-6 skator som inte tycks ha annat att göra än att skräna utanför våra fönster, tidigt om morgnarna. Det är ett oherrans ljud och jag vet inte varför de inte har fullt upp med häckning och sånt. Men de här verkar ha hela dagarna lediga. Så fort jag visar mig i dörrspringan, flyger de sin kos. Så en attrapp som liknar mig borde vara effektiv till att hålla dem borta. Det visar sig om vi får sovmorgon eller ej.
Nog tyckte jag att det var tyst i morse. Jag väcktes inte av skatkrax i alla fall. Jag får väl hänga in ”spöket” under dagtid, så att effekten, om det nu fanns någon sådan, inte går förlorad.
Vem skulle inte bli chockad av ett sådant hemskt spöke?
Ingrid, som efter två fotbollsmatcher ser små gubbar som springer omkring och sparkar boll när hon blundar…