ETT MELLANJOBB består i att försöka realisera en idé min fru hittat, fast lite annorlunda – på mitt sätt. Här har jag tagit fram kycklingnätet, format en stomme som jag knådat fast Epoxifiber, en formbar glasfibermassa som härdar och blir stenhårt. Det är inte som med en smidig lera, det är lite pillande för att få det som man vill ha det. Klibbigt också, så man jobbar med handskar på.
När vinkelslipen fått tala och de värsta ojämnheterna slipats av (att kunna hållas utomhus såna här dagar är perfekt), håller jag på att klä på figuren mer hull och former. Detta i ett annat epoximaterial, också detta en ”deg”, som ger en vackert matt och slät yta när den slipats. Meningen är att figuren ska bli vatten- och vädertålig. Det ska inte vara något problem för de valda materialen.
Den vita epoxidegen är lätt att blanda och knåda ihop. Även den är lite klibbig och det kan vara lite svårt att fästa den i början. Men när den sitter där den ska, går det utmärkt att jämna ut den med lite vatten på fingrarna (fast med handskar på förstås!) nästa bit går lättare och snart är man vän med mediet. Till och med den lilla doften av menageri, vänjer man sig snart vid.
Det blir många och upprepade korrigeringar. Formerna hamnar fel, det blir för mycket eller för lite. Vinkelslipen är därför en av mina bästa bundsförvanter i studion. Men sakta anar jag vart jag vill komma. Det är inte riktigt bästa materialen för spontanitet, deras karaktärer kräver en ”vision”. Men såna har man ju.
Hustruns födelsedag har tyvärr just passerat. Det förra uppdraget drog över tiden. Men har hon väntat ett par år på detta, ska kanske inte någon vecka till spela så stor roll?
Efter detta ska jag börja rita!
(Ja, det är en zinkbalja under plasten.)
Redaktören
Lennart. Jag har faktiskt kommit ihåg munskyddet, ibland. Sen har det blåst lite där jag har stått. Fast ibland slarvar jag. Det kan erkännas. Lovar bot och bättring.
Jag minns inte själv zinkbaljan som ”badplats”, men å andra sidan; allt som samlade vatten på sommaren var attraherande. Ha en fortsatt skön sommar du också! (De lovar regn under midsommarafton, men sen skulle det visst bli en lucka innan nästa lågtryck.)
Vinkelslipen är den stöddiga maskinen som man får hålla hårt i – men som tar det mesta! (Den låter förfärligt när man skär av gamla oljefat!) Akrylmålning har sina motigheter att övervinna – på lite annorlunda vis. :)
Hej Ronny!
Du är ständigt på ”hugget”, men ska du mata duvor, så skynda dig så länge vi har vårt underbara djurliv runt om oss. Vi vet inte hur länge. När det gäller arbetet med Vinkelslip och epoxi, se till så du använder skyddsmask och är rädd om din hälsa!
Så till slut. Zinkbalja var ”populärt” badkar när man var barn.
Sköööön sommar Ronny!
Lennart
Jag är inte riktigt säker på vad en vinkelslip är – jag måste nog googla. Det verkar fantastiskt komplicerat det du gör. Lättare att måla akryl. Det ser i alla fall ut att bli väldigt fint när det blir färdigt!
Ingrid