JAG BLEV FÖRTJUST i den här matrosen direkt. Det är den ryske bildmakaren och mångkonstnären Alexander Daniloff, numera boende och verkande i Italien, som skapat den något satte men charmige sjömannen. Han ser ganska redig ut, som en som man skulle kunna ta en öl med. Men jag skulle aldrig gifta bort min dotter till honom.
Alexander Daniloff är en av de där illustratörerna som förmår engagera mig med sina bilder. Jag vet egentligen inte vad som gör det, men det måste ju vara något med innehållet och med sättet att framställa bilden. Något som gör den ”äkta”. Jag tror inte jag har fel om jag säger att han trivdes medan har ritade bilden. Den ”ytlige” matrosen har fått både själ och karaktär. Det hade inte blivit riktigt samma sak om konstären låtit bli slagen på byxorna till exempel. Alla bildmakare iakttar på sitt sätt och hittar sina detaljer. Att gylfen visserligen är knäppt, men ändå glipar är en sån sak som jag aldrig skulle tänka på.
Och så är Daniloffs bilder så välgjorda och så fulla av värme att det är en fröjd att besöka hans website. Den visar inte bara en glänsande konstnär utan också en produktivitet som bara den gör mig grön av avund.
Och se där! Där har vi ju vår sjöman igen. Nu med familjen. Gossen är pappa upp i dagen – nästan. Jag missbedömde grovt denne gode och tillsynes lika ”produktive” familjefar. Hans söta fru är en riktig ”snäcka”!
Så en tur in i Alexander Daniloffs underbara bildvärld kan varmt rekommenderas!
Redaktören
Lite självkritik är nog bara naturligt, men det får inte bli en hämsko. Det är klart att när man skapar bilder själv, kommer seende och sinne att förändras efterhand – utvecklas. Jag tycker det är positivt, om du bara inte förstorar kraven på dig själv. Själva målarprocessen ska ju vara en njutning också, en slags välgörande meditation och kanske själva målet. Att sedan andra får ta del av bilderna, ja det är ju liksom bonus. Att sitta och jobba tillsammans med andra brukar både vara nyttigt och väldigt inspirerande.
Tyvärr har det gått litet i stå – ju mer jag målar, ju mer kritisk blir jag. I början tyckte jag allting var värt att måla av, nu är jag mer försiktig. Men jag ska vara med på en amatörutställning i slutet av maj här i Söderköping och sen blir det en konstkurs på Ölands folkhögskola i början av juni. Förhoppningsvis får jag lite mer inspiration av det och tips. Sen ska jag också vara med i sommar på en utställning ute i Sankt Anna skärgård, så då måste jag ju se till att få ihop lite fler tavlor.
Ingrid
Han tycks ha många uppdrag och då blir det väl mer eller mindre ett heltidsjobb – och då hinner man mycket, förstås. Men ändå. Hur är det med din egen produktion, Ingrid? Och med utställningar? Jag såg att du varit på Öland. Hoppas de många vyerna gav mycket inspiration!
När sover och äter han?
Rolig konstnär! Glipan i gylfen var det första jag såg, haha! Där ser man… Men visst är han otroligt duktig och väldigt originell.
Ingrid