DET FINNS SAKER som inte går att beskriva. Hur beskriver man atmosfären i ett litet rum där morgonsolen lyser in en junimorgon? Vilka ord passar för den speciella, lite dävna luften i ett sommartorps sovrum, med de blandade dofterna från gammalt virke, sängkläder, ängsblommor och tvål, en sovande mamma och en bebis med våt blöja. Hur skulle man kunna berätta om det milda ljuset, färgat av skir försommargrönska? Hur skulle man kunna berätta om de lätta ljuden, surret från en instängd fluga som lika oförtröttligt som lönlöst försöker passera fönstrets tunna glasrutor, fönstret som bara dämpar fågelkvittret utanför? Hur skulle man beskriva rummets själ, den loja dåsigheten, samhörigheten bland mjuka täcken och filtar? Hur skulle det vara möjligt att förmedla något sånt?
"Morgon". Christina Ringsberg
Christina Ringsberg kan. I ett poesins förklarande ljus, ger hon all denna stämning, dofter och ljud – gör att att vi känner igen och minns det som vi själva kanske aldrig upplevt. Livets verkliga mening framstår så klart i hennes bilder. Hennes grafiska verk är romantiska, jovisst, men de tyngs inte av någon ’Carl-Larssonsk’ präktighetsidyll. De talar mer om de stora värdena ur de små förutsättningarna. Bland annat visar hennes bilder den värld som varken behöver kärnkraft eller bredband – eller ens ROT-avdrag.
Redaktören
