SKA MAN STÄDA ur hyllor med en blandning av böcker, saker och ”arkiv”, får man vara beredd på avbrott i arbetet. En pärm med teckningar, skisser, manus och anteckningar orsakade tvär inbromsning i min sorteringsföresats.
Det här var ett projekt vars idé kom till över ett stop öl, kanske två, på en härför avsedd lokal i Lund, på 90-talet. Det var en vän och jag som spånade. Han skrev sedan ett häftigt utkast till en historia och jag skissade ihop lite bilder. Berättelsen var både rolig, fyndig och spännande och jag är säker på att den blivit riktigt bra om vi slutfört!
Äventyret innehöll allt man kan begära av miljöer, personage och handling. Vad som hände och varför projektet gick i stå, är svårt att minnas nu. Kanske hängde det på mig? Antagligen hade vi båda rätt mycket annat som tog tid och prioritering. Och då går det som det går. Nu när jag hittar materialet igen, blir jag lite sugen på att fortsätta. Kanske skulle jag ta kontakt med författaren, så att vi båda får uppdatera och göra färdigt? Fast så värst mycket mer tid har jag kanske inte just nu. Men i höst? Jag ska i alla fall läsa manuset igen!
Så, då får jag väl fortsätta med min sortering. Risken finns att det blir nya avbrott, men lite nytta kan redan noteras. Tolv år gamla pärmar med bokföring kan ingen längre kräva att jag hyser. De ska till bålet!
Redaktören
Din blygsamhet var likadan då som nu.
mvh
Göran T
Förlåt! Casimir förstås. Min sortering är långt ifrån avslutad och vem vet vad som finns i högarna? ;)
Jag ser nu att det är en krokodil, men han såg ju nästan ut som en drake och jag blev så glad. Kan du inte rita en drake till Casimir?
Ingrid
:) Göran. Jag tror du förskönar historien en hel del. Jag tyckte om att rita i skolan, mycket mer än om matten, men så särskilt bra var jag inte. Sen vet jag inte, men jag misstänker att jag aldrig blivit riktigt vuxen, utan fortsatt fantisera. ;)
En fin tid var det i alla fall; 1956-62. Eller hur?
I det här fallet har författaren med ord beskrivit landskapet och figurerna på sånt sätt att det bara var att visualisera.
Jag känner igen den sprudlande fantasin och sagoberättaran från skoltiden, dina böljande landskap och alla små roliga figurer, du var en mästare redan då.
Klasskompisar i 6 år
Göran T
Den här draken har nog lite krokodilgener, ser det ut som. Jag minns inte hur farlig den är – jag måste läsa om manuset nu. Jaså barnbarnet (Caspar?) gillar drakar – Ja, vem gör inte det egentligen? ;) Författaren till äventyret är en man som vanligtvis sysslar med mer akademiska och ”seriösa” texter. Kanske var det här ett för hälsan välgörande krumsprång i litteraturen? Jag ska nog kontakta honom snart i alla fall.
Ska skicka länken till yngsta barnbarnen som älskar drakar. Du är makalöst duktig! Det blir säkert en fin historia när den blir färdig!
Ingrid