VECKOR GÅR FORT, tiden hastar och det är redan fredagkväll igen. Pysseltid, när familjen, förhoppningsvis mätt och belåten, dragit sig tillbaka till respektive räjonger och så där lite lagom ledig tid uppstår. ”Projektet” har vilat i flera dagar – inte enbart av tidsbrist. Också på grund av vankelmod. När det gäller fortsättningen finns just nu flera möjligheter, flera vägar att gå. Vilka val jag gör nu, påverkar dock rörelsefriheten senare. Det är liksom dags att börja ta beslut – välja linje (precis som våra stackars skolungdomar måste göra) och sedan ta konsekvenserna av beslutet.
Jag har ingen nedtecknad plan, utan bara en halvdiffus huvudburen vision som jag arbetar mot. Det gör att jag ibland glömt vad bra jag tänkt vid något tidigare flyktigt tillfälle. En bra lösning kan förflyktigas och så sitter jag där och grunnar igen.
Det gör nu inte så förfärligt mycket. Jag tänker mig ett tidsspann för det här projektet på runt fem månader och får jag säga det själv har jag ändå avancerat en del. Jag hinner nog. Och viktigast av allt; jag trivs! Ett pågående projekt är som livets bröd.
Huvudet åkte av ikväll. Jag tror det var ett klokt beslut.
Redaktören
