EN SAGOLIK TRAKTERING men det ser ju förfärligt ut! Pulled Beef med ris och en pikant såsröra av i denna stund glömd sammansättning. Sonen vägrade prova anrättningen, men själv åt jag med god aptit och lyckönskade mig själv till det kulinariska lyckokastet, samtidigt som jag log i mjugg åt vad ätteläggen gick miste om denna gång. Hustrun äter när (och om) det passar henne.
– Jag äter inte hundmat, sa han, sonen och tillredde själv sina studentnudlar med tillhörande smaksättarpåse, som alltid då den gemene fadern försöker förpläga honom med sekunda, ja rent av undermålig kost. Och visst, middagen hade sina estetiska brister, det ska erkännas. Men hade han bara smakat! Jag vet inte hur de bär sig åt, alla de där ”mästerkockorna” med alla sina fullkomligt förledande fat-fulla-av-frestelse-fotografer. Här startar man vid diskbänk och spis med de godaste föresatser. Men det blir liksom inte så som i de glansiga magasinen. Långt ifrån.
Resterna efter min solituda måltid gick i kattskålen på kvällen dagen efter. I en rostfri skål som får stå ute ibland så att även den fule strykarkatten (som lär vara far till vår egen katts sons storebror) kan få sig lite till livs. Den stackarn har det inte för roligt – mer än då han förlustar sig med vår lösaktiga katta. Morgonen efter var skålen så ren som vore den direkt tagen ur diskmaskinen. Jag tar det som ett slags beröm av min kokkonst – då annat erkännande inte gives.
Redaktören
Jag kan nog hålla med om att det inte ser alltför aptitligt ut, men synd att sonen inte smakade i alla fall. Du kan göra som dom gör på IKEA, sätta dit ett grönt blad av någon obekant kryddväxt och lägga upp lite råriven morot på fatet också. Roligt i alla fall att katterna uppskattade anrättningen, huskatter brukar ju vara kräsna.
Ingrid som gärna skulle ätit upp allt eftersom hon bantar just nu.