DET TIDSFÖRDRIV jag skaffat mig och som pågår här i bloggen, även nu under juletid, står inte helt under min fulla kontroll. Det är ju så, som tidigare sagts i det här magazinet, att projekten plötsligt börjar ”leva ett eget liv”. Så är det också med ”ABC:et”. Visst bestämmer jag i stort – fattas bara annat, men så fort som figurerna träder fram på pappret ger de sig eget berättigande, något som jag sedan måste förhålla mig till på lämpligt sätt. Jag får nöja mig med att iaktta och rapportera.
Att publicera allt eftersom figurerna träder fram visade sig vara effektivt för motivation och arbetslust. Kommentarerna stimulerar och pushar mig att gå vidare. De glada tillropen är själva näringen. Och så får julledigheten en mening också.

Redaktören
Ljuvaste ord, Ingrid, som uppfyller henne liksom doppspadet fyller brödskivan.
Underbar bild – hon ser helt nyförälskad ut. Undrar vad han viskar i hennes öra?
Ingrid