PARADISET PÅ JORDEN kan uppenbara sig, bland annat i skepnad av kroppkakor. Det är förutom en del pyssel och förberedelser, som att skala och koka potatisen dagen innan, hacka och steka fläsk och rödlök, mosa potatisen och blanda degen – och sedan forma och fylla bullarna, en rätt som brukar accepteras av familjen; till och med ge en grymtning från sonen som erkännande*, samt ett ”icke utan beröm godkänt” från hustrun**. Entusiasmen idag var dock lägre, ehuru jag själv uppskattade anrättningen såsom varande på toppen av min matlagningsekvibrillistik; ja till och med över.
Medan man njuter denna sammansatta kulinaritet, kan man, eftersom man av olika anledningar får sitta ensam vid bordet, ägna tankarna åt namnet: Kroppkakor. Jag har inte gjort den minsta forskning i ämnet, utan funderingarna följer de förutsättningar min bristfälliga utbildning ger möjlighet till. Kroppkaka. Nog kan färgen på höljet ge associationer till blekt (skandinaviskt) hull. En Nordisk rätt, uppfunnen och första gången lagad av en lite plufsig vinterhyad marketenterska. Lotta Svärd, kanske? Von Döbelns mannar hade nog en ganska mustig jargong – de också. En flyktig association till förplägnerskan kanske undslapp en glad soldat vid lägerelden?
Ett fylligt hull innesluter oftast såväl själ som inkråm. I kroppkakans fall rimmat fläsk och röd lök, stekt var för sig och tillsammans, med svart-och kryddpeppar. Dessa kryddor ger genast den rätta doften i näsan, då första snittet i den lilla kroppen läggs; en doft som försätter njutaren i ett närmast transliknande tillstånd och en känsla tangerande de sinnliga lusten att förena sig, att bli ett med kroppkakan, väcks. Den obligatoriska lingonsylten som runnit över den mjälla kullen och lagt sig förföriskt omkring dess rundel, lyfter måltiden till teogastrisk höjd när första gaffelbiten når tungan. Att jämföra avnjutandet av kroppkakor med med älskogslusta vore synnerligen plumt och opassande, ehuru ganska väl beskrivande. Det är nog därför det heter Kroppkakor. Tror jag.
Den som undfägnas kroppkaka kan gå ut i livet med styrkt mod i barm. Basen i födan är potatis och fläsk. Näringsrikt för kroppslig uppbyggnad och drift. Rödlök och kryddor för gommens och det goda humörets skull. Med kroppkakor i magen kan du möta trollen, Fan och hans moster eller Ryska hären om så är. Inget förfärar den som haft kroppkakor till middag. Tag Sven Duva till exempel!
Om detta vore ett glassigt matmagasin, Gud förbjude, eller ett TV-program med kända kockar, skulle frågan förr eller senare komma: ”Vad dricker man nu till detta?” Jag skrattar i lönn åt dessa ”vinexperter” och roar mig åt deras krystade utläggningar. Sedan ger jag mig själv mandat att kunna bedöma vad som tilltalar mina smaklökar.
Man kan faktiskt dricka vad man vill till kroppkakor, till och med vin, men det naturliga valet faller nog oftast på mjölk. Arlas Standard är lagom, utan att kännas utspädd och serverad kylskåpskall kompletterar rätten perfekt. En mustig, halvkyld porter är heller inte dumt och att kröna måltiden med en snaps går också bra, om tillfället tillåter.
När tallriken så är tom, sånär som på några flottiga gläns och kvarlämnade spår av lingon, när magen fått sitt, den sublimt andliga viktlösheten viker och stolsitsen åter känns under baken, när de ljuvt bärnstensfärgade dimmor som inbäddat den lycklige åter lättar och den grå verkligheten träder fram i all sin knivskarpa kravfullhet. Ja då faller förstås tanken på: Vad ska jag hitta på i morgon?
Tack Ingrid!
Ja, måtte du få tillfälle att undfägnas denna ”ambrosia” någon gång. :)
Underbart inlägg! Måste absolut smaka kroppkakor nästa gång jag hälsar på dottern med familj i sommarhuset på Öland. Själv är hon vegetarian så det får bli på någon lokal.
Ingrid