Uppdragsgivaren.
EN GOD VÄN gjorde en förfrågan i vintras (eller om det var redan i höstas – jo så var det) om jag inte kunde och ville göra ett ”projicerat verk” till en utställning i sommar. ”Javisst”, slinker det som vanligt ur mig. Och nu är det sommar. Visserligen har jag tid tills i slutet av sommaren, men det är nog ändå hög tid att realisera uppgiften. Temat rör sig om en välbekant typ av bevingade mytiska väsen – och jag har ännu inga riktigt bra uppslag. De som finns är väldigt lösa i konturerna.
Nå, hur tänker jag nu då? Jo: Hur gör man bildspel?Tecknat eller skulpterat? En serie teckningar ligger närmast till hands att tänka sig. Men det blir jobbigt och jag känner mig rostig (man måste hålla formen med flitig träning och det har jag slarvat med). Alternativet till tecknat kan vara att bygga på foton av skulpterade figurer. Som leranimation, fast inte så avancerat. Vilket går fortast? Vilket har jag en chans att gå iland med? Sen är det kanske allra jobbigaste problemet – vad ska jag hitta på? Jag är rätt så renons på uppslag kring det givna temat.
Skriva manus utifrån någon av de talrika skisserna i byrålådan och anpassa till det projicerade formatet? Fast någon animerad film kan det av naturliga skäl inte bli. Bildspel – det låter behändigare, men även det kräver sin ”man”. Kanske ska jag skissa ett storyboard först och få ihop någonting, eller börja rita direkt?
Veckan som kommer har åtaganden och plikter – glada och sorgliga. Men veckan därpå bör jag vara i full gång om något ska hända och något ska bli gjort.
Redaktören
