DET HÄNDER väl inte så mycket i en gammal mans liv, som är värt att notera/beskriva i ett webbmagazin. Så jag håller mig kvar vid att rapportera från mitt liv vid ”pulpeten”:
DET ÄR två egna projekt som sedan en tid upptar en stor del av min fria tillvaro. Det andra är det jag nämner i förra inlägget och det första är det här (också det i sina inlägg). Jag har läst och hört om personer med evighetsprojekt som aldrig blir färdiga. I den gruppen hör nog jag också hemma.
…Men i helgen fick jag i alla fall ihop ett helt uppslag till i det här ”kvädet” och likaså till det andra, min ”reseskildring”. Där tillkom två uppslag. Det är inget effektiv och rationellt sätt jag arbetar på, men som jag lever mina gamla dagar nu, tycker jag takten passar mig. Och det är ju heller inget arbete som behöver vara rationellt.
Obs! Texten ska inte vara läsbar ännu.
Den Första är egentligen en redan befintlig gammal berättelse. Tänk att fröken faktiskt drog den historian för oss mellanstadieelever! Vad skulle vi prepubertala glin ta för lärdom då? Den Andra handlar om vänskap. En vänskap sprungen ur ett möte – så där helt enkelt och apropå bara. Såna händer ideligen, varje dag, än idag.
En dag blir jag väl färdig med de här berättelserna. Eller inte. Det kvittar mig egentligen lika. För det är resorna och vistelserna i fantasins tid och rum som känns som det viktiga, de får mig att må bra. Men visst, nog strävar jag mot målet ändå. Precis som Mammut med sin färdkamrat.
