FÖDD 2005. ”Bondkatt”, grårandig med vita (trasiga) strumpor och vit haklapp. Hon skulle alltså fylla 19 år i vår, men nu på annandagens morgon, slog det lilla modiga hjärtat sina sista slag på hallmattan. Det gick fort, hon hann inte ens få sin frukost innan det inre systemet kollapsade tvärt.
Hon var ganska småväxt, men lämnar ändå ett högst märkbart tomrum kvar. Jag märker genast hur många vardagsrutiner vi hade, när jag ger skatorna vad hon lämnat och ställer undan matskålarna. Nu får jag gå ensam upp till brevlådan och gå alla turerna till vedboden utan hennes sällskap. Hon gjorde inga konster och hade inga särskilda later eller var full av upptåg och hyss. Hon hade integritet men var tillgiven, tyckte om och tydde sig till sin familj. För visst hörde hon till familjen.
