Ön – en handels- och kultplats

[Utkast:]
Hårt han väcks av pigan Jilla: Vakna Galte, late slöträl!
-Matmor kallar dig, hon står på tunet allaredan!
Vilset vaknad tar sig trälen, tövande ur bäddens bo.
Drar sin kjortel över huvud, kastar blick mot öppna dörren.
Kylig gryningstimme ute, knappt det hunnit dagas än.
Koltrastsången hjälper honom, mana kraft för nya dagen.

Finner Myrten vänd mot viken, yllemanteln svept omkring sig.
Gråa dagern tecknar skuggbild, inger Galte tyst respekt.
När han nalkas hör hon honom, vänder sig och säger så:
-Nu är dagarna som längst och solen når sin högsta höjd.
Vi ska fara ut på fjärden, förning får vi strax av Jilla.
Briggis broder Torsel tar oss, ut till ön du ser därute. []

SYNLIG FRÅN TUNET på hövdingens gård, kan man skönja ön långt där ute på fjärden. En lövklädd kobbe sticker upp ur vattnet och när man närmar sig i båt kan man urskilja en märklig formation uppe på den kala toppen. Det tar en god timme för två starka ynglingar att paddla dit. Återfärden tar än mer arbete och tid, ty motvinden har nu en gång sådant lynne. En av de unga männen ska dessutom fara åter ensam – den andre, trälen, stannar hos sin matmor. Men nu är ännu, stilla morgon. Båten är lastad med mat och förnödenheter för två personer i några dagar. Dessutom ett flertal skinnpåsar i olika storlekar om vilkas innehåll vi bara kan spekulera.
Hit anländer således Myrten med sin favoritträl, Galte, som också är hennes trogne väktare. Det är några dagar innan sommarsolståndet infaller. Då kommer ön att vara full av folk från byn och grannbygderna, såväl som från fjärran kuster. Det blir en stor tilldragelse med ting, handel, festande och – offerritualer, vari Myrten har en särskild roll som officiant. Men därom är trälen ännu helt ovetande.