JA, OCH så blev det plötsligt allvar. Som så ofta utan förvarning. Men huvudpersonen räddas av den hon redan beundrar mest och klarar sig därigenom undan med en lätt feber och en ödemsvärtad och ömmande vrist. Värre är det för hjälten, som ligger i komaliknande tillstånd med oregelbunden puls, svullnande slemhinnor i mun och svalg som är på väg att blockera luftvägarna. Vesirens hustru är utom sig. Alla kända dekokter, mixturer och behandlingar har snart provats utan synbar verkan. Den högre makt hon tillber tycks inte heller hörsamma hennes innerliga böner.
Läget är alltså kritiskt, men eftersom det här händer i första delen av berättelsen får vi väl anta att det ändå kommer att gå ganska bra?
