I MIN BARNDOM kom jag i kontakt med och fascinerades av Flanellografen. Min mor hade hand om detta medium för söndagsskoleverksamheten i vår församling. Jag minns berättelsen om Daniel i Lejongropen, med dess utklippta figurer: lejonen, palmer, klippor och stenar till miljökänslan, Daniel själv och andra roller i berättelsen. Alla med påklistrad flanell på baksidorna, som fäste bra mot flanelltavlan. Så kunde berättelsen skrida medan mamma plockade fram och byggde upp motivet med hjälp av de lösa figurerna. De var välgjorda och vackra och jag kunde få en närmare titt på uppsättningen medan mor förberedde berättelsen där hemma.
När jag nu själv jobbar med en biblisk historia och på sätt och vis med en liknande teknik för illustrationerna som påminner om mammas, minns jag flanellografen. Kanske i och med att jag också arbetar med bakgrund och objekt på olika djup i bilderna. Fast ’saxen’ att klippa ut figurerna med, är digital.
Det här är ingen snabb arbetsmetod och spontaniteten går förlorad, men då får jag njuta av eftertankens lugna och rofulla avancemang istället.
Just den här berättelsen var kanske inte så lämpad för barnen i söndagsskolan, men mig har den inspirerat i alla fall. Till min egen digitala ”flanellograf”.
