Allt gick inte förlorat i hårddiskhaveriet. Jag har hittat ett textmanus och teckningarna finns i en pärm. Så det är väl bara att sätta ihop alltsammans igen – och förstås; ändra och lägga till. Det här hör till min anekdotiska skildring av livet i och kring en badort, för så där 60-70 år sedan.
Rosetta
Ett stycke bortom den fashionabla Strandpaviljongen, ligger Café Paradiset. Caféet är egentligen ett litet pensionat, med såväl frukost, lunch och middag – och logi för trötta gäster. På ovanvåningen finns tre små enkelrum, ett aningen större dubbelrum och ”sviten” som är ett under av komprimerad bekvämlighet.
’Paradiset’ håller öppet från första maj till i slutet av augusti eller början av september – beroende på väderlek och besökarantal. Den enda anställda är Rosetta, som ensam sköter servering, kallskänk och vinkällare, bokningar, städning och tvätt. Varje dag. Därtill assisterar hon med kassa och bokföring. Hon har sin bostad i det ena av de tre enkelrummen – det allra minsta. Rummet ingår inte i lönen, men hon har förmånen att få hyra och bo kvar även då caféet håller vinterstängt. Då håller hon också uppsikt över fastigheten.
Rosetta syr. Det mesta av sin lediga tid ägnar hon åt sin brudklänning; syr, syr om, ändrar och syr igen. Som person är hon modest och anspråkslös – det enda hon saknar är nog en uppvaktande kavaljer. Men då han kommer ska hon vara redo och vacker.
Ännu finns alltså några fler bitar att hitta.
