MAN SKULLE KUNNA tänka sig att en arkeologisk expedition, någonstans i sydöstra hörnet av Medelhavsområdet en dag gör en oväntad upptäckt när spadens klang indikerar solid sten. Man skulle kunna tänka sig att en solitär gravkammare friläggs ur ökengruset. En grift, gömd och glömd sedan ca 3500 år? 
Det vore ju tänkbart.
Det vore lika möjligt att graven skulle kunna vara full av de mest fantastiska saker, som keramikskärvor, bronsföremål och andra artefakter som hjälper till fylla luckorna i ”pusslet” över Medelhavskulturerna.
Men när man ”källforskar” är det mycket lätt hänt att man hamnar på villospår och på avvägar – i fel tid och fel världsdel till och med. Det är lätt att hamna i en återvändsgränd. Ska det här Magazinets redaktör och historiker, ha patos nog att axla det stora arbetet att gå vidare med att rapportera om det här eventuella fyndet? Det skulle kunna ha kopplingar till det aktuella höstprojektet*.
*Årlig återkommande terapi mot den mörka årstidens leda.
Vem vet vad sanden gömmer? Tänk om man skulle hitta ett väl förseglat schatull, innehållande i det närmaste oskadade pergamentsrullar med handskrifter! :)
Spännande början. Ser fram emot fortsättningen…..