DET KÄNNS BRA att fortfarande ha lite kontakt med yrket, att handritat fortfarande kan vara ett önskemål till medicinska artiklar. Min skissartade stil, svartvitt val dessutom. Det har jag inget emot. Bilderna kan faktiskt ge en känsla av att vara sprungna ur ett nära samarbete mellan professorn och tecknaren, vilken ju också är fallet. Fast på distans då. Det brukar gå alldeles utmärkt.
Ja, hjärtan och ett tvärsnitt av bröstkorgen. Schematiskt. Tack! Det är väl inte så hemskt krävande teckningar, på annat vis än att de måste vara rätt och beskriva just vad de ska. (Jag begriper inte allt.) :)
Jag är bara full av förundran över att någon kan rita så bra. Det är väl ett hjärta? Professorn måste vara mycket nöjd med illustrationen.
Ingrid