MADAM SASHIGAWA står inför ett ödesval. Ska hon fortsätta hoppas att hennes make i Edo lever och återvänder hem? Längtan efter honom har faktiskt avtagit under vintern. En liten tid till så kanske det kan kvitta? Och våren tycks ha väckt samurajens reslust. Ska Madame beveka honom, få honom att stanna hos henne i värdshuset? Uppenbarligen har ju tycke uppstått. Och hur ska det i så fall gå, om maken en vacker dag ändå kommer gående på vägen? Och ska hon berätta för sin gäst, något som han ännu inte vet – ska hon nämna det för maken också, i breven till Edo?
Det här är inte lätt för en liten värdshusvärdinna, ensam kvarlämnad högt uppe i skogarna och i klorna på en gästande, charmig samuraj. Hon är ett lätt byte för såväl sina egna känslor som för ödets nyckfulla spel.
Det är förvisso inte heller lätt för tecknaren vid sin pulpet. Han kan på sätt och vis vara lika ensam och vilsen som stackars Madame Sashigawa. För hur ska det här egentligen sluta?
