DEN LILLA HELGEDOMEN i vilken Madame Sashigawa drar sig undan för att tända ljus och rökelse, för att sedan i sin ensamhets ritualer, nå djupare in i sig själv, rannsaka sitt inre och sina handlingar. Kanske kan hon här söka stöd hos sina gudomliga andeväsen för att komma till rätt beslut i sin situation? Ja, för madame genomgår för närvarande en personlig kris.
Det här enkla lilla templet tog lång tid att ”bygga” och är ändå inte riktigt färdigt. Naturligtvis ska det in i sin rätta miljö också, högt uppe på berget – inte så långt ifrån värdshuset. Bakgrunden går snabbare att göra, eftersom jag nu valt att lägga de linjetecknade ”kulisserna” och figurerna på flyktigare akvareller. Borde jag ha valt en annan, snabbare teknik för illustrationerna? Kanske, men samtidigt blir bilderna ungefär så som jag vill ha dem till det här ”dramat”.
…Ska jag visa templets interiör också? Den är rätt fin, men ger mig en massa ytterligare jobb förstås. Kanske en ”stämningsbild” med madame sittande framför altaret, med händerna på sina knän, slingor från rökelsen som stiger mot taket? Jag vet inte. Det beror mycket på madame själv och vad hon tycker. För jag är inte längre helt allsmäktig över det här projektet
Att leva länge i ett känslomässigt vakuum när en, inte alltför frånstötande, samuraj plötsligt dyker upp – det kan ju leda till oro i själen för stackars Madame.
Den ”personliga krisen” hos Madame Sashigawa ger hos mig upphov till spekulationer. Månne har den nyanlända gästen något med tankarna att göra? Templets interiör ser jag gärna om madame tillåter.