MADAME SASHIGAWA skriver brev till sin make långt borta i Edo. Brev i vilka hon berättar om sina dagar om årstidsväxlingarna och om livet uppe i bergshyddan. Vardagshändelser, sina tankar och om sin ensamhet och längtan. Allt skriver hon ner och berättar. Också om stormen, samurajens ankomst och hur han stannat kvar i värdshuset – längre än han från början hade hade tänkt. Breven blir nästan som dagboksblad.
…En del saker som Madame skriver om skulle kunna väcka oro hos adressaten, som till exempel den vård och omsorg hon erbjuder sin gäst. Men nu är ju maken inte en sådan person. Han är alldeles för fantasilös för att misstänka några oegentligheter i värdshuset och för rationell för att bekymra sig. Men att lämna hushållskassa till sin fru innan han reste – ja, det glömde han, vilket hon skämtsamt påminner honom om när hon skriver. Däremot får madame Sashigawa aldrig några svar på sina brev. Inte ett enda.
