DET ÄR INTE tu tal om annat än att madame Sashigawa pysslar om sin gäst. Mån om att värdshuset ska få gott betyg. Under aftontimmarna har vinden tilltagit, det oväder som kunde anas under dagen är nu ett faktum. Kanske känns det tryggt att slippa vara ensam under stormen? Om det så är en främmande man som håller henne sällskap?
Ute gnyr stormen / iskorn risslar mot fönstren / Mer ved på härden.
Bilden har byggts på, rummet har fått lite mer inredning. Jag tror att värdinnan bäddar till gästen uppe på förhöjningen och jag har för mig att hon har en skärm att ställa upp för att ge honom enskildhet. Själv finner hon sin sovplats i kökshörnan, tror jag.
OLYCKFALL I ARBETET:
Felen ser jag sällan direkt när jag gör mina bilder, men ibland, efter mycket arbete, då jag tycker jag nått dit jag vill – då lyser misstagen i ögonen med bländande tydlighet: Den fiffiga anordning över härden, med vilken man reglerar krokens höjd över elden måste ju vändas från ”hjältinnan” så att den inte liknar en oförskämd hand! Här har den digitala tekniken en fördel i att jag slipper skrapa och måla över – ifall jag varit duktig och sparat mellanversioner! Mer arbete blir det hur som helst.
