Dålig förutsättning för en svag karaktär

JAG VET INTE om det egentligen finns något att vinna på den här ”halvdigitala” metoden att rita bilder? Eller rättare, den här metoden att hantera bilder. Fortfarande är de olika bildelementen handritade i tusch, men sedan färglagda i datorn. Sedan ger mig datorn möjligheterna att prova kombinationer och trixa med lager mm. Det här ger knappast någon vinst beträffande produktionshastigheten i alla fall. Det har jag märkt. Men det är ju en stilfråga också. Det blir ju lite mer serietidningsdesign när jag rensat bildernas svarta konturer och det är ju kul att prova.
…Jag hade väl en liten tanke om att kunna bli rationellare i arbetet och att kunna spara tid genom återanvända vissa element. Men det har jag också märkt, det funkar bara undantagsvis. Faktiskt har jag spillt en massa tid i onödan. Och jag har hunnit ändra mig sedan jag började med det här, flera gånger. Tur att jag i alla fall har begränsat mig i fråga om det färdiga omfånget. 10×4 sidor ska väl räcka. Det är inget epos det ska bli.
…Det svåraste med de egna projekten är den fullständiga friheten: Inga begränsningar, inga riktlinjer, deadlines eller angivna ämnen. Det finns inte ens krav på att sätta igång överhuvudtaget. Sämsta möjliga förutsättningar för en svag karaktär.