Den unge ’poetens’ möte med Gerd. (Skiss.)
I DEN STUND då han knackat på den främmande dörren, övervägde han att springa därifrån. Under den tid det vanligen tar för någon innanför att lägga ifrån sig vad man höll på med och komma för att öppna, den tid då man brukar kunna höra små ljud innanför, kanske litet slammer, kanske klackar mot ett trägolv, en regel som skjuts ifrån, en nyckel som vrids om och klicket av låskolven, borde han mycket väl hinna ställa ner påsen han hade i handen vid dörrposten och sedan springa nedför trappan och försvinna. Men den unge, skygge ”poeten”, halvstel av nervositet i det mörka trapptornet, uppfattade aldrig några sådana ljud. Dörren, gled upp nästan med detsamma och helt ljudlöst:
-Å, mina filmer, så jättebussigt att du kommer med dem! Kom in!
Han fick inte tid att ta till flykten. Men det var något som han skulle komma att vara tacksam för resten av livet.
