TVIVLET, HÅGLÖSHETENS elaka syster tittade in och undrande vad sjutton jag håller på med egentligen. Det har jag ingen aning om, svarade jag. Måste jag ha det? Hon blängde tyst en stund. Hon är inte van att få svar på tal. Det blir inget av det där, sa hon sedan.
Blir och blir, sa jag. Det kanske redan är något; ett nöje till exempel. Det var länge sedan jag hade något sånt här lustfyllt att berika min fritid med. Det känns bra och är roligt. Jag tycker det räcker så.
Jag tycker det låter som ett klent försvar, sa Tvivlet. Men för all del. Låt inte mig störa då. Fast du vet ju att jag bara vill ditt eget bästa. Du hade kunnat visa lite tacksamhet! Och så gick hon.
För en gångs skull. ;-)
Bra svarat! :-)