En solig dag kan också vara en bra läsdag, särskilt om man lämnat den sista fjärdedelen av en bok oläst natten innan, när tröttheten fick övertaget:
DEN PERFEKTE VÄNNEN
Jag vet egentligen inte hur Jonas Karlsson är som skådespelare, men som novellförfattare är han i alla fall mästerlig. Hans prosa är fräscht samtida och förmågan att berätta goda historier är minst sagt imponerande. Han rör sig i ett slags mellanrum mellan realism och surrealism, i en ofta vardagligt scenbild men med en vagt drömlik ljussättning. Personerna i berättelserna är bekanta, som de personer man själv möter i vardagen, men något udda ändå. Till och med väldigt udda. En slarvig undran: Var får han allt ifrån? Jag försöker undvika att jämföra konstnärer, men kanske gillar jag de här novellerna (liksom debutsamlingen ”Spelreglerna” från 2007) för att berättelserna har tonen och dunklet som fick mig att fastna för Marie Hermansons berättande. Men Jonas Karlsson har ändå en klart definierad egen ”skrivstil” och ett fantasifullt flöde i raderna som hela tiden håller läsarens intresse i ett fast grepp. Mystik, spänning och humor – allt finns med i en perfekt blandning och så tycks det kortare formatet passa honom så bra. Det här är Jonas Karlssons andra novellsamling från 2009. Noveller av en konstnär. Läs den!
Omslaget på denna Bonniers pocket är gjort av Lotta Kühlhorn. Mycket bra det också!
Tack för lånet, Stefan!
:)
☀️