NÄR JAG SÅG närmare på boken som jag plockat hem tyckte jag det var ett märkligt val. Baksidestexten gav inga läsimpulser precis. Krig. Farligt uppdrag! Sånt hör inte till mina förstaval. Men jag har kommit ner i bokhögen och de andra resterande utövar just nu inte heller någon lockelse. Så jag började att läsa ”Svart Krabba”, som är Jerker Virdborgs debutroman från 2002. (Han har utkommit med en novellsamling tidigare.)
Jag ångrar inte att jag började läsa romanen. Greppet kopplades direkt och sedan var det bara att åka med. Ändå är berättandet lugnt, nästan sävligt och utan choser, en ren och rak prosa som jag helt enkelt fastnar i. En underlig stämning smyger sig snabbt in och som läsare är man i högsta grad närvarande. Oroad. Miljöerna är (nästan) bekanta, och ändå inte eftersom situationen är så hotfullt förändrad. Personerna är väl tecknade och hela romanen är otäckt trovärdig, rakt igenom, en thriller på flera plan. Boken är helt enkelt mycket skickligt skriven. Jag hittar ingenting att anmärka på, trots min inställning innan jag började läsa.
