JO, JAG HADE ju en balalajka tidigare, som gick sönder. Och det hade väl i ärlighetens namn inte blivit mycket övat eller spelat på instrumentet den senaste tiden. Det hängde mest på väggen. Men det blev ändå ett tomrum när det försvann – ett tomrum uppstod också inom mig. När så tanke och tillfälle plötsligt uppstod samtidigt; ett fint instrument till nedsatt pris, blev det svårt att stå emot. Ödestrådarna löpte ju på det viset.
Noterna (och grepptabellen) kom fram igen och minsann om jag inte känner igen lite grann. Fingrarna minns lite själva också. Men til syvende og sidst, det här är min leksak. Vidlyftigare än så är inte mina ambitioner.
