Allt hänger ihop

UNDER FLITENS LAMPA: Redaktören vid Lessebopappret och akvarellfärgerna. En pendang till den förra teckningen går mot avslut. När jag provar bilden bakom glas och ram ser jag förstås att jag glömt en viktig detalj: Svalor!
…När dessa symboler också kommit på plats, ska bilderna levereras. Jag kör själv och lämnar dem och det har att göra med den kedja av orsak och verkan som jag berörde i gårdagens inlägg. Allt hänger som sagt ihop.

Jag visar inget. Beställaren är en privatperson och han ska naturligtvis vara den förste att se – och eventuellt godkänna ”verket”.  Sen får vi se.

Just den här uppgiften kom nog väldigt lägligt. Som jag också nämnde i förra inlägget, har det gått lång tid utan att jag öppnat färglådan. Varför det blir så ibland, vet jag inte. Idéer finns i övermått, men färgskrinet förblir stängt. En god vän hade sin analys: ”Du jobbar kanske bäst när du har en beställning?” Och det kan nog vara så nära sanningen som man kan komma. Beställningar triggar alltid igång utsöndring av ’tecknarhormonet’, man bereder sig för utmaningen – vilken uppgift det än vara månde som ska omsättas i bild. Det är den största nesa att misslyckas. Ett debacle är inget den ”konstnärligt sinnade” vill uppleva. Och samtidigt finns egot där, som manar: ”Visa dom vad du går för!”
…Det här uppdraget var förvisso beställt, men också på ett helt annat plan. Men allting hänger ändå ihop. Trådar löper från händelse till orsak, från tillfällighet till verkan. Det är det som är kosmos outgrundliga ödesväv.