Ur bokhögen III – En litterär ikon

BLAND KLASSIKER och ”halvklassiker” finns ofantligt mycket kvar att läsa. Nästan allt, eftersom jag aldrig haft någon särskilt inriktning på mitt bokläsande. Jag har läst vad som lockat och så som det fallit sig. Många av de stora författarna riskerar alltså att förbli olästa av mig – även om jag skulle börja idka non-stopläsning. Men i min bokhög finns också: ”Klockan klämtar för dig”.
Hemingway var ju en av de verkligt stora författarna, nobelpristagare och allt. Han är fortfarande en odiskutabel ikon inom litteraturen. Därför var kanske mina förväntningar lite för högt uppskruvade? Romanen är förstås bra och ämnet, det spanska inbördeskriget 1936-39 är historiskt intressant. Hemingway ger genom sitt lokalt begränsade ”utsnitt” av kriget, guerillagruppen med sabotageuppdrag, en ingående beskrivning och analys av den enskilda människan i de extrema situationerna. Krigets och den mänskliga ondskans anatomi ner i makroperspektivet. Det är en gripande, otäck och realistisk skildring där också vänskapen och kärleken har fått ta plats. Men…! 
Av denne hyllade litteräre gigant, hade jag förväntat mig ännu mer. Romanen är bra, innehållet, tankarna, personanalyserna, dramat – men prosan; är den inte (om jag ska våga undra) ganska ordinär? Jag vet nu att jag behöver skaffa mig mer underlag för bedömning av Ernest Hemingway som författare, för jag ensam kan ju knappast ha rätt. Vilken titel ska jag då välja? (Snön på Kilimanjaro tror jag att jag läste som mycket ung.)


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Ur bokhögen III – En litterär ikon

  1. Redaktören skriver:

    Jag brukar tänka så: Hur mycket är översättarens förtjänst eller fel? Fast här var det ändå inte fråga om att jag tyckte något var dåligt. Bara inte så fantastiskt som jag väntade mig. Jag kommer att ge författaren fler chanser, med andra översättare. För jag ensam kan ju, som sagt, knappast ha rätt. (Ja det är jobbigare att läsa på engelska.)
    Ronny

  2. Musikanta skriver:

    Har du läst den på engelska? Om inte så kanske det är översättningen som gör att du tycker prosan är ordinär. Jag läste den i original en gång i tiden och kommer ihåg att just språket var så fantastiskt, som en enda lång melodi. Nu orkar jag inte läsa någonting annat än översättningar.
    Ingrid som önskar dig och familjen en GOD JUL.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *