DET KOM lite behövliga produkter med posten. Pysslet kan fortsätta, men det är ett pusslande med tiden. Den är fortfarande en bristvara. Och när jag hela tiden tenderar att frångå den ursprungliga idén, att göra det okomplicerat och istället förlora mig i tekniska ”förbättringar” som bara stöter på patrull hela tiden planeringen – ja då går stunderna åt. Benen till exempel, som jag ägnat tid åt att snida och slipa – dem ska jag nog inte använda. Vi får se.
Just det faktum att det tar tid, gör att jag hinner tänka mycket, modifiera idén, få nya uppslag. Att utgå från grundtanken, spika den och sedan hålla sig på spåret – nej det är helt enkelt inte jag det. Men å andra sidan; jag har ju lite kul med det här – och ingen tvingar mig till det!
Helt uteslutet att projektet skulle kunna nå ända fram till fullbordan är det ju faktiskt inte. Som jag ser det. Jag tycker det står liksom och väger: Chanserna är fifty-fifty. Antingen är jag väl ett geni eller också en stolle. Hoppas på det förra, är rädd att det senare ska bevisas.
