Ingen strukturerad arbetsgång…
OM JAG VISSTE vart jag är på väg skulle det vara mycket lättare att välja vägen dit, att kunna planera de olika momenten så att jag slipper ”gå tillbaka”. Men ännu har jag inte lyckats att riktigt bestämma vad det här ska bli, så jag irrar lite vilset omkring med mitt projekt. Gjort får också göras ogjort ibland. Eftersom slarv ofta ingår i mina arbetsmetoder (några kallar det spontanitet).
…och oj, så slarvigt slipat!
Nu är den här söndagen snart slut. Det här kan ta många, många söndagar till. I alla fall om jag inte lyckas bestämma färdriktningen snart.
Hos mig kan det kanske ligga ett djupt ingrott trauma, det där med slipning och putsning? Jag höll nog på det flesta av slöjdlektionerna i småskolan, med att sandpappra en skärbräda. Läraren blev aldrig nöjd. (Eller så ville han vara ifred.)
Tur att jag inte har sådana problem som med slipning etc. Det räcker med akrylmålningen…
Ingrid
Mixed media blir det – och faktiskt olika objekt också (om tålamodet räcker). Nej, jag blev nog mest förvånad när jag fick upp närbilden på skärmen och såg ”porigheten”.
Jag har bara sett ”Nyllena” på bild. Kul idé! Men att han orkar. Tusen stycken.
Instämmer! Inte dåligt slipat – levande! Har du sett Johan Thunells projekt tusen nyllen? Har själv investerat i två stycken rakubrända nyllet. Rått och levande. Varför inte blanda material och objekt?
Nej, du har förstås alldeles rätt. Dessutom ska de här objekten inte ses i extrem närbild, så det löser sig nog. :)
Måste allt vara så perfekt? Dockan har ju själ även om hon/ han inte är så välslipad?