BARA ETT HYLLFACK – ett litet, men genast ändras förhållandena positivt: Hela jobbet är inte längre ogjort. Det ger en ganska uppbygglig känsla som tillåter mig att ta paus nu, medan jag överväger om jag också ska ta hand om hyllan ovanför. Den är inte heller så fullsmockad. Jo, jag tror jag gör det efter paus.
…Givetvis kommer de glömda sakerna fram, de sparade men otittade arkivobjekten. Broschyrer till vilka jag bidragit med bilder, layout eller text – eller alltihop, hur länge ska jag spara sånt? Jag hyser ingen föreställning om att någon vill forska i mitt liv när jag är borta.
Nu har de gått i säcken och det känns förskräckligt bra! Tidningsurklippen från HJ? Jag från grunna på det lite till. Det är många bilder jag inte har kvar originalen till.
Sedan tror jag att jag ska gå nedåt igen, det verkar också vara lättare hyllplan. Jag vill att min insats ska synas och märkas ifall jag ska kunna hålla intresset för röjningen vid liv.
Det här är så behövligt för min sinnesfrid så just nu är jag beredd att offra av min tid och energi på projektet. Kanske till och med gå före roligare saker? (Men det kan också vara som jag förhäver mig just nu.)
…När jag nu röjt och sorterat även hylla 2, medan jag av och till skrivit den här artikeln, tycker jag att det är nog med det för idag. För lite och för mycket skämmer allt!
Det verkar vara föredömligt skött, med dina urklipp. Jag har en (lanske två) pärmar med plastfickor, där min fru sparat en del tidningssidor. Sen finns ytterligare en bunt. Men jag vet inte om det skulle uppstå något intresse i de yngre leden. Allt är ju inte ens bra, så då skulle jag behöva sortera också. Njae, det lockar väl inte så särskilt.
Jag har lite sparat från mina föräldrar, men jag tycker mest jag blir melankolisk när jag tittar igenom sånt. ;)
Jag har köpt stora pärmar ca 43×33 för urklipp på Kontorab. Köp sådana och sätt dig en dag och klistra in t.ex. sådant som du illustrerat från HJ. Jag frilansade 5 år på 90-talet för Norrköpings Tidningar och jag har sparat artiklarna och klistrat upp dem ordentligt. Det är roligt att ta fram pärmarna och titta på i dem ibland. Lite historia om inte annat. Släng inte! Tänk om jag hade haft sådana minnen från mina far- och morföräldrar – så roligt det hade varit!
Ingrid