Mina tre ”vänner”

DET HAR REGNAT en hel del. Ute är det grönt och allting växer, men här inne vid ritbordet råder torka. Här spirar ingenting. Ändå har jag gott om uppslag och idéer, även saker som jag ska komplettera eller omarbeta. Mycket som jag vill göra, men jag kommer inte igång med någonting. ”Bra idéer” väntar bara på att bli omhändertagna… Men Håglösheten har kommit in. Med sig har han sin syster Tvivlet. De där två har aldrig någon god inverkan på arbetslusten.

Ett av mina väldigt inspirerande uppslag fyller tre år i sommar. Det är en musikaliskt förankrad idé som jag skulle vilja ta tag i – om jag bara förmådde. Tvivlet säger att det inte är lönt att försöka. Hennes bror nickar menande. Det här skulle kräva många teckningar – många! Det har du inte lust med, säger han. Och inte kan du heller, flikar systern in, det har vi ju sett förut.

Erfarenheten sitter på en pall i ett hörn. Jag har nästan glömt att han brukar vara här. Han gör för det mesta inte mycket väsen av sig. Nu ger han sig inte in i diskussionen fast jag söker hans stöd och samförstånd. Musiken som gav mig idén till det här, är helt underbar och texten, säger jag, idén är nästan lika strålande och projektet skulle hålla mig sysselsatt i månader! Erfarenheten suckar. Men du brukar inte nå ända fram. Han får nickande medhåll från Håglösheten och Tvivlet.

Du kan ju försöka jobba färdigt med det där svartvita du höll på med? Du ville ju bryta in ett par uppslag sa du. Inte för att jag tror det skulle bli mycket bättre för det, men varför inte prova? Tvivlet ger mig inte mycket tilltro och Erfarenheten sitter moltyst. Bättre att han låter bli, tycker Håglösheten, så slipper han både jobb och bekymmer. Jag tvivlar på det, säger Tvivlet. Bekymmer hittar han överallt och det är heller inte det som är problemet. Den stora haken är att han inte klarar av sina ”idéer”! Hur är det med det här ”skogstjafset” till exempel? Det blir ju inget av det. Heller!

Jag trivs inte med de här syskonen. De pratar över huvudet på mig. Också Erfarenheten känner sig obekväm när de är här. Jag märker det. Han gör sig allt mindre på pallen i hörnet. Ni kan ju se mina oavslutade projekt som anteckningar, som skisser som jag fortsätter med… ”när andan faller på”, fyller broder Håglös i. För all del, fortsätter han, så brukar jag också resonera. Det funkar bra.
Bättre att vara ärlig, säger Tvivlet. Inse att du tar dig vatten över huvudet med det mesta du tar dig för. Inget att skämmas över.
Nja… Erfarenheten harklar sig: Om han bara har motivation så… Mo-ti-va-tion! Håglösheten fnyset ljudligt. Ska vi använda så ovårdat språk här, så överväger jag att lämna rummet. Men det vill jag inte. Hur skulle han klara sig utan mig och min kloka syster? Lyd mitt råd: Ta fram papper och pennor, så ser du strax att du inte har någon lust. Bra! Du är faktiskt inte tvungen att prestera något överhuvudtaget. Något som ändå inte blir bra, säger hans syster lite vasst. En historia om en fästing, tyckte du verkligen själv att det var en bra idé?

Jag drar mig nog tillbaka tidigare i kväll. Jag har en bok att läsa. I morgon hoppas jag att de har gått, Håglösheten och hans syster Tvivlet. Kanske skulle Erfarenheten behöva lite mer självförtroende, så att jag kan få nytta av honom?

Redaktören