EN LITEN LERKLUMP. Inget meningsfullt uppslag, ingen plan, inget syfte. Bara en liten stunds avkoppling. Till det kan lera vara väldigt bra. Fast just nu känns det inte som om det heller hjälper. Jag borde ägna den lilla stunden också till något viktigare – till något av allt som måste klaras av, bli färdigt.
Att granska en bok på 180 sidor. Och då inte bara korrekturläsning, utan också formulera ändringar, anpassa, hitta bättre, rättare uttryck.
Färgpatronen räckte precis, det är bara att sätta igång med rödpennan. Jovisst ja, så var det ju ett par hjärtklaffar som skulle ritas också. Även de bråttom. Sen var det postern som jag fick skjuta upp. Jäkla pensionärsliv till att vara stressigt!
Jag tycker dagarna bara rinner iväg och man hinner inte med någonting. Jag stressar av vid datorn och du vid din lerklump. Man måste ju leva också. Fast man kan ju vara glad för att man inte lider någon brist på sysselsättning som en del andra panchosar.
Ingrid