EN STUND MED en av Farrencs symfonier i lurarna och med en vag skiss till mina memoarer på bordet. Att transferera bleka bilder från huvudet till pappret är oftast det svåraste i skaparprocessen. När bilderna är så vaga att de nästan bara består av känsla.
…Farrencs symfoni är inte vald med tanke på att den skulle vara särskilt inspirerande för den här skissen. Så fungerar det inte. Men att lyssna till musik kan skapa den avkoppling som är bra för skissarbete. Nej, jag hörde faktiskt ett stycke av musiken i bilradion igår. Nu hör jag på hela. Vem som hörde symfonin utan information skulle inte ha gissat på t.ex Beethoven, eller Berlioz, rent av Brahms? Kraftfullt, dynamiskt med omväxlande melodiskt lyriska partier. Harmoniskt, från kontrabasar till flöjter, svärtan i partituren måste ha varit påtaglig!
Vem var då Farrenc? Louise Farrenc, fransyska, som levde mellan 1804 och 1875. Och enligt nuvarande not i svenska Vikipedia: ”gällde hon som en utmärkt pianist och en gedigen kompositör.”
…”Utmärkt” och ”gedigen” (man förhäver sig alltså inte.) Det ska mycket till, ännu i våra dagar, att skriva/översätta mer än två rader i svenska Vikipedia om en kvinnlig kompositör. (Fast det finns betydligt mer att läsa på den engelska versionen). För att placera in Louise Farrenc på tonsättarnas ”timeline” hittade jag detta diagram.
Förstora till läsbart genom att klicka på bilden.
Gubbar alltihop! Den ”Victoria” som syns är: Tomás Luis de Victoria. Detta är ju också en slags alternativa fakta. För Louise Farrenc var absolut inte ensam kompositör i musikhistorien, lika lite som Artemisia Gentileschi var den enda kvinna som kunde måla.
När det gäller skissen blir det inte mer än så här ikväll. För drivande snö är personbilar lätta offer. Ett svagt ljust i ett fönster då bilen sitter ohjälpligt fast på den ensliga genvägen kan vara räddningen eller också…
…Det ger sig om jag kan visualisera och verbalisera den här händelsen ur mitt förflutna.*
Redaktören
*Delvis broderat, delvis fiktiva hågkomster och delvis rena lögner.
