NÄTTER MED KALL klar luft och en himmel fullbestänkt av stjärnestoft, brukar jag stanna upp i min vandring för att hämta in sista vedfånget för dagen. Det hjälps inte hur många gånger jag gjort just så – jag slutar nog aldrig att förundras. Skönheten, det oändliga antalet, den mäktiga mörka himlarunden på vilken de breder ut sig; allt detta gör mig mycket liten och ödmjuk.
…För något år sedan hittade jag min ”egen” stjärna. Jag vet ingenting om astronomi och den här stjärnan är förstås välkänd i de ”initierade kretsarna” och har för långa tider sedan fått både nummer och namn. Men för mig blev det en sällsam upptäckt, den natt hon dansade för mig.
Stjärnan är belägen i Karlavagnens skakels förlängning, en dryg karlavagn bort. Där blinkar hon klart i alla de färger.
Hon flankeras av ett par nästan lika starka stjärnor, en på var sida. Men dessa är som stjärnor brukar vara. Lugna och fogliga sitter de stilla på sina platser på himlapellen.
Men inte min stjärna inte. Hon dansar med små hopp och piruetter, pendlar, gör öglor och sidohopp. Det kunde ju vara så att mina sinnen, av ålder var mattade och inte återger synimpulserna korrekt, att mitt gamla huvud helt enkelt spelar mig spratt. Men eftersom alla andra stjärnesystrar i rymden sitter så andäktigt stilla, är jag själv böjd att avskriva förklaringen ”förvillelse”.
…Det kunde ju vara intressant om någon annan tog sig ut i vinternatten och sedan talade för eller emot min iakttagelse. Det spelar egentligen inte så stor roll om det skulle vara ett hjärnspöke. Jag tycker hon är vacker och underhållande ändå – min mystiska stjärna.
Redaktören
Ja det har sina fördelar att bo utanför stadsgyttren. Vid midnatt igår fanns stjärnan östeut – inte alltför högt över horisonten. Och där lär hon väl dyka upp i natt också. Ta på varma kappan och ta en titt, vettja! :)
Ska kika efter stjärnan nästa gång jag är ute i natten. Just nu är det väldigt klart och det är ganska mörkt hos oss här ute på landet.
Ingrid