Påvärmd påtår från i eftermiddags.
FRÅN IDÈ TILL verklighet kan det gå fort. Jag kom att tänka på barndomens kaffe. Kokkaffet. Den där grovmalda sorten som läggs direkt i vattnet, får sjuda upp så att det just börjar bubbla och skumma. Då dras pannan från plattan och kaffet får dra en stund och samtidigt sjunker ”sumpen” till botten så att drycken kan serveras utan att man får för mycket grums i koppen. Så har jag, med ett par enstaka undantag, inte druckit mitt kaffe på 50 år. Nu blev jag nyfiken på att ta reda på: ”Hur var det egentligen?”
…Infallet fick jag i fredags och jag beställde kaffepannan Dagny på nätet, kokmalet handlade jag i måndags och i tisdags hämtade jag postpaketet. Sedan dess har det varit ”riktigt” kokt kaffe som gällt här i huset (det är bara jag som konsumerar sånt). I ärlighetens namn ska jag väl säga att det kanske behövs viss tillvänjning igen. Första omgången blev skamligt svag, den andra bättre och nu är styrkan acceptabel. Till denna skrivande stund har jag värmt på en rest av eftermiddagskaffet. (Ja, koppen på bilden borde diskas emellanåt. Och så sker också – emellanåt.)
Redaktören
