I DEN HÄR vyn syns ingenting särskilt, mer än min vanliga oreda. Här har jag ändå plockat en aning i ordning. Men om jag skulle ha vänt kameran åt andra hållet, eller mer ner mot golvet skulle förödelsen ha visat sig i sitt fulla faktum.
…Två små söta kattungar, små mjuka nystan som skuttar omkring och leker fritt och förnöjsamt i verkstan… Jo pyttsan! Två bindgalna mikrovandaler är vad de är! Nu är de förvisso ur huset. Utackorderade och omhändertagna. Nu ska jag försöka återställa den här Kindergarten för ”naturliga” kattbarn till något som mer passar mina vanor och önskemål. Jag måste också återställa krukorna med min frus pelargonier som stod på hög och ”oåtkomlig” vinterförvaring. Kattlådan var kanske för tråkig? Det gav kanske bättre utsikt och var roligare att krafsa och skita i blomkrukorna där, än att befria sig från behoven i toan nere på golvet? (Fast båda faciliteterna har frekventerats.) Pelargonierna lär väl växa som aldrig förr med den tillförda näringen, om jag nu lyckas rätta upp dem och fylla ut den jord som har sprätts ut över mina verktyg som jag hade på hyvelbänken nedanför.
De var förstås förskräckligt söta, de båda. Så som bara kattungar kan vara. Men nu njuter jag fröjden av frånvaron.
Redaktören
Ja, jag får hålla bättre koll. Vyn över ateljén var den bästa jag hittade resten är fruktansvärd! Men nu har jag inget att skylla på längre, nu måste jag ta itu med röran.
Du får se efter kattan till våren så det inte blir nya ungar :-). Tycker det ser väldigt fint och välordnat ut i din ateljé, men som sagt jag har inte sett hur det ser ut på andra sidan i rummet.
Ingrid