EFTERSOM BOKFÖRLAGEN inte hör av sig så frekvent så får jag väl skapa bokomslag till egen, fiktiv litteratur, eftersom jag nu gillar mediet och tycker att bokomslagen är viktiga. De styr i hög grad mina egna bokval. Därmed inte sagt att jag anser mig vara expert på området, men jag har alltid tyckt om att jobba med text och bild som en enhet. Till den här ”kioskromanen” har jag återanvänt en illustration för en veckotidning, en bild* som jag tyckte kunde passa nu också. På det här viset ger jag mig själv lite lagom excercis – när nu det riktiga projektet är så svårstartat.
Redaktören
(I tidningsversionen av bilden tog vi bort kniven. Den ansågs vara en aning för mycket för läsekretsen.)
Tidningen är, liksom de andra av samma typ, ett ”Familjemagasin” med en tonvikt på lättsmält oförarglighet. Bilden hörde till en serie artiklar om gamla kriminalfall. Jag tycker i och för sig också att kniven direkt säger vad det handlar om, men det kanske blev lite för magstarkt? ;)
En bild som man inte glömmer i första taget! Kniven måste ju vara där, annars blir det ingen harmoni i bilden. Den är också det första som man fokuserar på i bilden.
Ingrid